Har hela helgen haft mina tankar hos en vän många långa mil härifrån, och telefonsamtalen har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Och så äntligen en positiv ljusglimt i det mörka, för att i nästa stund bli helsvart...och det tragiska och hemska beskedet. Så orättvist! Så meningslöst! Varför?!
Att mista sin Tiger gör så ont, så fruktansvärt ont! Jag sörjer med dig min vän!
Kramar till din vän från oss på Limmerhult <3
SvaraRadera