Sov Gott!

Justlike Big Bertha - ensamvalp och en liten tjockis därav smeknamnet Paddan...

...vilket inte blev särskilt klädsamt i vuxen ålder då Paddan blev en smärt labradortjej.

Idag har Paddan stilla och lugnt fått somna in. Och även om det just nu känns otroligt sorgligt och hemskt blev det precis på det sätt som jag och mina föräldrar hoppades och önskade.

Paddan, som opererades för en svår korsbandsskada i unga år flyttade till mina underbara föräldrar. Där har hon levt ett långt och lyckligt liv tillsammans med mor och far som tagit hand om henne på allra bästa sätt.

Igår sprang hon lyckligt ovetande på en fem kilometer lång skogspromenad och på kvällen låg hon som alltid och gottade sig i TV-soffan. Hon var "still going strong" och har fram till nu inte varit sjuk en endaste dag i sitt snart 13-åriga liv. Men i morse tvärvände det och hon behövde hjälp med att få fortsätta till sin hundhimmel.

Goa' fina Paddan! Så snäll mot allt och alla! Och alltid med den där speciella glimten i ögonen.

Saknaden är stor och minnena många, och hon finns för alltid i våra hjärtan! Sov Gott älskade "Paddidaddi"!