Så mycket bättre

Fina, fina Tee fotograferad av brorsan Peter.

Vid ett av mina nästan dagliga telefonsamtal med min mor nämnde mamma att hon saknade Paddan. Hörde då mig själv säga att hon kunde få ha Tee. När jag hade lagt på luren tänkte jag "vad sjutton lovande jag nu!?". Tycker ju så mycket om Tee och att vara utan henne finns egentligen inte på världskartan. Men några dagar senare kom det ett känslosamt och fint brev från min mor. Och då fick jag mig en ordentlig tankeställare. Självklart skall Tee få bo hos mina föräldrar! Det är ju hennes andra hem och hon kommer att få all den fokus hon förtjänar. Visserligen lever våra hundar tätt tillsammans med oss, men vi har ändå fem stycken och då blir det trots allt aldrig samma uppmärksamhet. Näää, dags att lägga ner egot. Hon får det så mycket bättre hos mina kära föräldrar! Och säkert kommer Peter och Olle att ta med henne på fågeljakter nu när dom får tillgång till en erfaren och pålitlig apportör. Så igår fick hon följa med till Borås.